AnnaIlona

Ibland förstår jag inte, och just nu så varken orkar jag eller vill lägga ner massa energi på att ta reda på det jag inte förstår. Kan inte allt bara vara bra, bara för en liten stund. Kan inte allt fungera som JAG vill för en gångs skull. Bara en enda gång. Jag förstår inte att i ena stunden så kan allt vara så viktigt och betyda så himla mycket för att i nästa stund inte vara lika viktigt och betydelsefullt alls. Varför är det så. Jag förstår inte. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Varför kan inte allt vara enkelt bara någon enstaka gång så man kan vara lycklig utan att behöva tänka speciellt mycket. Men nej, inget är en dans på rosor inte en enda fucking jävla gång under livet. Inte blir det enklare av att man själv ska lista ut vad det är för fel jämt, är det svårt att öppna käften och berätta. Det är knappt jag vet vad det stora felet med mig är. Jag är nog bara inte som alla andra. Det känns som om jag har en stor klump med gråt i halsen som jag inte kan släppa ut. Det är inte bara det att jag inte kan utan kan utan jag vet banne mig inte hur man gör. Och det jobbigaste av allt är egentligen att när man vill få ut sig jobbiga grejer så känner man sig så fruktansvärt gnällig, ingen annan har det lättare än jag så varför gnäller jag.Vilken jävla gnällapa jag är. Men jag vill bara bort från det jobbiga, ta en semester på en tom sandstrand där jag kan göra precis vad jag vill utan att en enda jävel bryr sig om vad det är, utan att någon kommer med sina fördömmande blickar, utan att man ska behöva känna skuld för att man bara inte orkar något mer och utan att känna det där måstet som hänger över mitt huvud jämt och ständig och som inte lämnar minsta chans att göra sig påmind. Fast en person skulle jag vilja ha med mig, den personen jag saknar allra mest.
   

Fy vad detta lät lessamt. Och usch vad det låter som jag söker sympati för något jag knappt vet vad det är själv. Usch för mej. Men skönt på ett sätt, töntigt på ett annat, men jag publicerar det ändå för det känns rätt, det blir verkligt då.

Jag vill bara gå och lägga mig i min säng alldeles ensam och dra ett stort och varmt täcke över huvudet och bara ligga där, jättelänge. Ända tills det kommer någon och vill  ge mig en mjuk kram. En kram som säger att jag finns här precis när som helst.

Nu ska jag vänta på den kramen.